Det svenska språket - pronomen

Förälskelse i språkvetenskap. Försök att skriva en text med underförstådda sammanhang utan subjekt. Tydligen finns inte utrymme för att ta ut i svängarna och lyckas med detta så mycket en annan önskar, då svenskan är begränsad i uttrycksformer... Fördjupningen är ofta en teaser och ett uppvak.

Thailändskan har ett särskilt pronomen för den inre dialogen. Något mellan "jag" och "du". Med släktskap till "man".

Det är vackert att underförstådda sammanhang utan subjekt finns. Den gamla gravskriften på Söders kyrkogård. Där står det ibland "här vilar en annan"

Jag har tänkt på "man problemet". Att det används av feghet - för att avpersonifiera. Den kritiken behöver man inte ta till sig. Tänk istället att den som kritiserar är dum som inte kan avgöra hurvida denne någon syftar på sig själv eller "alla.".

Läsa av ett sammanhang.

Michael Jackson - mitt första minne

Har skyndat i hop den här ljudfilen. Jag ville ha den annorlunda på många vis. Förstärka känslorna och komma med ett mer välarbetat resultat. Det enda som kommer vara kul om ett halvår är att höra förbättringen på det man gjort i dag och det man kommer göra då.

Jag känner faktiskt inte alls att jag är nöjd. Jag är medveten om alla hack, ljudskillnader och felsägningar. Medveten om det som kommer fälla mig. För en tid sen hade jag skitit i att lämna in något jag inte var stolt över.

Men jag höll deadlinen. Det var en mycket viktig del i uppgiften. Jag gillar deadlines och tycker de skall hållas. Annars är det snabbt ute med en på arbetsmarknaden. Kvalitativt skall det hålla måttet. Det gjorde det inte i dag.

Nästa uppgift blir garanterat bättre.

LYSSNA HÄR på mitt första musikminne!

Inspiration

Jag gör alltid samma sak. Inväntar känslor. I dag hände det igen. Jag hade krystat fram ett Radiomanus. Fick ingen fnurr på´t. Kanske kvalitativt, men det höll inte upp de känslor jag ville förmedla. Hårt i magen kan man säga att det var. Nu sitter jag här ett dygn innan deadline och skapar nytt.

Michael Jacksons "Bad" spelades på radion i morse. Jag var okammad och precis i takt med att fickparkera mig för att gå hem. Jag la i backen, höjde som fan och gled ut på motorvägen. Jag skulle minsann lyssna på låten i rätt mood. Att bara ha volymen på läge 8 i min bil på en parkeringsplats vore att blocka ett flöde av viktiga endorfiner i min kropp. Jag fick en fribiljett till sånt man kan göra gratis i livet. Har ni fribiljetter till små såna här presenter i vardagen? Om inte, ta er tid. Ge er upplevelser.

Volymläge 18 och femmans växel på E20 mot Stockholm (fast jag svängde ju av och tillbaka 3.54 senare när låten var slut tillbaka mot Kåhög) Jag sjung med det högsta jag kunde, hann känna mig tuff och fyllde på med inspiration och vision i livet. Man kan till och med låtsas att man befinner sig därborta i karriärsdrömmens centra. Jag har nu rätt känsla i kroppen för att förhoppningsvis hinna klart med en ljuduppgift som åtminstone berör.

Berör er! Det är mitt svar på om någon frågar vad meningen med livet är. Att beröra och beröras.