Inspiration

Jag gör alltid samma sak. Inväntar känslor. I dag hände det igen. Jag hade krystat fram ett Radiomanus. Fick ingen fnurr på´t. Kanske kvalitativt, men det höll inte upp de känslor jag ville förmedla. Hårt i magen kan man säga att det var. Nu sitter jag här ett dygn innan deadline och skapar nytt.

Michael Jacksons "Bad" spelades på radion i morse. Jag var okammad och precis i takt med att fickparkera mig för att gå hem. Jag la i backen, höjde som fan och gled ut på motorvägen. Jag skulle minsann lyssna på låten i rätt mood. Att bara ha volymen på läge 8 i min bil på en parkeringsplats vore att blocka ett flöde av viktiga endorfiner i min kropp. Jag fick en fribiljett till sånt man kan göra gratis i livet. Har ni fribiljetter till små såna här presenter i vardagen? Om inte, ta er tid. Ge er upplevelser.

Volymläge 18 och femmans växel på E20 mot Stockholm (fast jag svängde ju av och tillbaka 3.54 senare när låten var slut tillbaka mot Kåhög) Jag sjung med det högsta jag kunde, hann känna mig tuff och fyllde på med inspiration och vision i livet. Man kan till och med låtsas att man befinner sig därborta i karriärsdrömmens centra. Jag har nu rätt känsla i kroppen för att förhoppningsvis hinna klart med en ljuduppgift som åtminstone berör.

Berör er! Det är mitt svar på om någon frågar vad meningen med livet är. Att beröra och beröras.