Novell

Novell låter så romantiskt, blommigt och man får en syn av fladdrande långkjolar och en tjockhårad Baldwintyp som hånglar upp någon på en uppfart till ett hus som det står en välptsad Rolls framför. Men så är inte fallet i dag.

Nu sätter jag på helvetesmusik (Rammstein) och försöker leva mig in i blodets och bronskaraffernas värld. Jag gick by the way nästan fram till en gothare i dag och frågade om hon kunde tipsa mig. Men sen kom en irakisk parfymvåldtagen kille med kickerkläder fram och hånglade med henne. Då fattade jag att hon bara var fejkgothare.

Svullo

Svullo dog en gång. Det var tråkigt att han sade upp sig från livet. Han var en bra humorist tycker jag. Han har fan kommit trea i en luftgitarrstävling. Jag lade in en Svullolåt ("för fet för ett fuck") i klassens playlist.

Vill mest bara säga att jag hoppas någon tar bort den om det känns för flottigt. Men jag gillar den. I dag tog min bror studenten. Det var rörande. Att bli rörd är ett tecken på mognad. Trettioårsmognad.

Jag missade logotypskissandet i dag. Jag såg Christines skisser och blev rädd. Det var raka och såg tryckta ut. Jag har två sorger i livet. Att jag inte fick "målets" gåva. Jag kan inte rita nåt. Inte ens streckgubbe. Jo, en sak kan jag. Jag kan måla en Teenage mutant ninja turtle. Men efter en mall och fast princip. Näsor kan jag också måla rätt bra. En gång på bilden fick jag till en tågräls i perspektiv.

Undra om det skulle kunna bli bra loggor?

Nu till min gotiska skräcknovell. Ett citat:

"Människan har inget inre organ för de högsta sanningarna"

Jennie Wiberg Kociska - Wikipedia

Om någon Wikipediar mig om trehundra år vill jag främst att det skall stå att jag var autodidakt. Sen kan listan fyllas på:

• Att jag vann SM i brottning i 41 kilosklassen 1994 och har tränat med Karelin en sommar
  
• Att jag åkte spårvagn från Komettorget till Kortedala torg ensam en gång när jag var tre år
• Att jag haft 7 olika efternamn trots ett enda äktenskap, men var en Moberg i generna. Alltså jävligt stolt över att ha haft anknytning lite blodsligt till Vilhelm.
  
• Att jag var flygrädd och hellre bilade till Thailand
• Att jag hade ett sjätte sinne
• Att jag gjort något revolutionerande och fascinerande som Frida Kahlo.
  
• Att jag uppförde ett antal skolor för zigenarbarn som gick omkring i hundratals år och på allvar trodde att de var mindre värda än min dotter till exempel.
  
• Att jag adopterade några barn
• Att jag levde frisk och blev nästan hundra år gammal.

Frida Kahlo

Min vän Percys magiska gymnastikskor - klipp

Här är ett klipp för er som blev nyfikna på filmen jag nämnde. Jag känner att jag vill dela med mig av filmen till de som inte känner till den. Jag blir oftast tacksam för tips som visar sig vara trevliga. Nu skall jag Googla vem Paganini var.

Dålig förlorare

Jag är fortfarande putt för att jag inte fick upp min svampbeskrivning på tavlan. Jag tävlar i allt. Jag tävlar i memory mot min treåring. Jag tävlar nästan när jag äter med folk, i tandborstning mot min man men mest av allt när det gäller skolgrejer. Ni skulle sett mig i högstadiet. Jag och en assyrisk tjej som hette Susanna, hade dueller i allt.

Kan det vara så att jag utövat en enmansidrott på elitnivå i så många år? På brottarmattan var det bara jag, domaren och någon som ville knäcka mig lika mycket som jag ville nacksvinga henne. Jag litade på mig själv och en förlust i ett sådant läge var för mig nästan skamligt. Jag har analyserat min barndom och den orala fasen, alla Freudianska termer och Oidipuskomplex, men hittar inget relevant.

Jag gick aldrig på BUP eller så. Det enda jag fick göra som kanske ärrat mig var att "gå undan" på matten med Anette. Jag vet inte om ni förstår vad jag menar med att "gå undan?"

Det knackade oftast på dörren i varje klass en bit in på lektionen och någon Gunilla eller Barbro skulle hämta de som behövde resurs. Allt i form av logopedbehov eller plattfotsträning. Som i "Percys magiska gymnastikskor" (en oerhört sevärd film baserad på romanen av Ulf stark, en av tidernas bästa författare enligt mig)

Matematik är inte min starka sida. Jag skulle vilja lugga matematik, bjuda på ordentlig knogfika.

Det måste jag uppenbarligen jobba på. Att lära mig att jag inte alls är bäst som min mormor alltid sa.

Men det var finfina texter som hamnade på tavlan!

Fotoläxan. 3 bilder med motivering.

Ingen röd tråd direkt i dag. Men håll till godo:



Bild 1: Historisk bild av Annie Leibovitz. Några timmar innan John blev mördad. Säger mycket: Hos dig är jag trygg i, jag är beroende av dig.
Bild2: Nickolas Muray. Från 30-talet. Se ljuset och färgerna.
Bild3: Boogie. 2006. Me and my sister. Berättar en historia, är modig och dokumentativ.

Till freds

I morgon är det skola igen. Jag tycker det varit för lite skola det sista. Känns nästan som att man hade kunnat åka ner till Makedonien och fila på huset vi bygger åt oss. Men i morgon är vi på G igen och då skall vi på studiofotografering. Det var där jag hoppade av min fotografutbildning. Jag är inget stort fan av studiofotografering då jag gärna fångar moment spontant. Eller i frihet skulle jag vilja säga. Med befintliga ljusförhållanden.

I dag åkte jag i alla fall rullskridskor längs Säveån utan att se en endaste bäver som såna där friluftsfrämjare alltid skall jiddra om. Efter att jag slösat på min lön. Har uppgraderat mina ögonbryn rejält. Klassen, bli inte rädda i morgon. Det är inte Kommandoran, det är bara jag!

Boogie

När jag och min man var på Söder och handlade en gång, hamnade vi i en streetbutik á la Adam tensta stil. Killen som drev stället var genuin, skön för att han använde slang och svor när han skulle visa oss "fett sköna tröjor." Han var säkert från Hallunda.

Jag var i början av min fotografiska utveckling och föll som en fura när han visade mig olika t-shirts med råa motiv från ghettot i USA. Sedan hittade jag boken som kom att bli min största framtidsdröm att göra. Mitt mål med mitt fotograferande är den här typen av bilder.

Min fotografiska förmåga har inget med teknik eller ljus att göra. Den är mer en sorts ande. Jag vill knockas av budskap. Jag ogillar "det vackra" eller viljan andra fotografer har att skildra skönhet eller universala naturbilder, barn på fårskinnsfällar eller havet.

Min svaghet är den hemska sanningen. Hur smutsig eller olustig den än må vara. Surrealism nästan. Många tycker kanske surrealismen är konstlad och icke existerande. Jag skulle hellre säga att den verkligen gräver fram den mest innersta realiteten.

Det finns en fotograf som kallar sig Boogie. Han är serb och mänsklig som få. Han har först och främst knockat mig och rotat sig i min själ. Han har modigt varit helt hänsynslös i sina skildringar. Noll cencur och ren äkthet. Han har fotograferat livet som det är. Inte som det borde eller skall vara. Alla liv räknas och levs olika. Det är det vackra med livet. Jag avundas Boogie, lika mycket som jag totalt dyrkar honom.

Se och njut:






Jag har så otroligt svårt att hitta tre bilder från tre olika fotografer varje vecka. Det känns som att val av bilderna skall ske med ärlighet och vördnad. Inte bara väljas ut för att väljas ut.
.

Att känna för att skriva

Jag har inte skrivit ihop min text till uppgift 5 fast jag skrev uppgift 6 i mailet. Den där arkitektaktiga texten. Jag har inte känt för det. Ibland måste jag få andas in all min information och bestämma vad jag skall göra med den. Jag vill aldrig få ihop något vanligt, jag vill aldrig passa in. Jag riskerar hellre att bli totalsågad än att "köra säkert och sökt."

I förrgår bestämde jag mig. Jag valde bort de stora tegelbyggnaderna. Jag kände inte någon själ i dessa trots praktfullheten med handslaget tegel och gjutjärnsdetaljer och nygotika dörrar och beslag. I huset jag beskrivit gömmer sig en historia jag känner till mer än vad jag önskar och jag tror att samma story vandrat i många av husen.

Huset jag beskrivit talar emot citatet: "Det är insidan som räknas." I detta fall var det BARA utsidan som räknades eller var ett uns lustfylld.

Det var en bra kostym för att dölja misär, olycka och ett patriotiskt ego. Men huset var vackert, det var det.

Ensam kvar

Jag sitter ensam kvar i klassrummet. Skall ta tag i mina arkitektoniska termer och knåpa i hop en text efter lång research. Jag är förvirrad med min bloggdesign. Känns ostrukturerat och rörigt just nu.

Jag vill blogga på min egen hemsida. Men vet ej hur jag skall knyta i hop påsen. Jag har tjackat egen domän, lagt den på one.com och vill nu ha i gång det! Där vill jag ha min yrkesroll som fotograf och textskrivare i fokus och mina två bloggar som flikar.

Vet inte alls hur jag skall exportera in mina bloggar och samtidigt fixa layout på en snygg sida där allt skall ligga. Vem frågar man om sådant om man inte kan själv?

Jag har i alla fall kontaktat Johan. Han skall förhoppningsvis ta pressbilder på mig. Något jag behövt länge och nu skall ta tag i.

Fotoläxan. 3 bilder med motivering.

Bild 1: Rohan Rydin. Enastående redigering samt skildring av person.
Bild 2: Nora Norin. Personlig, okonstlad och knappt redigerad.
Bild 3: Steve Mc Curry. Min första tanke när någon nämner "porträttfoto" Fina kontraster, fångat ögonblick utan posering och exemplariskt ljus som faller på motivet.

Hej klassen

Jag har inte gjort fotoläxan. Eller jo, det har jag. Men ej fört över hit på bloggen.

Hej!

Jag pillade och tappade bort mina widgets. Så nu har jag en finare blogg utan widgets. Ni får vara uthålliga, för snart börjar vår webbdesignkurs och då djävlar skall jag trixa till det.

I dag har jag lärt mig en hel del om nyrenässans och sengotiken. Jag ÄLSKAR att lära mig sådant här.

Jag har visualiserat mina drömmar i dag. En dag skall jag ha en egen byrå med massor av second hand möbler och olika pennor. Tänk att få skriva och leva på´t.

Jag kanske skall börja importera amerikanska deodoranter också.

På G liksom, fast utan Widgets.

Va fan

Jag vet att den här bloggen skall fungera som ett CV. Vill ni hyra in mig för jobb någon gång så kanske jag gör fel i att blogga fram min osäkerhet här. Men nu är jag rädd. Jag tror jag har trollat bort min blogg som jag hade den innan. Jag skulle aldrig börjat trixa med templates innan jag visste vad fan det var bara för att få en header med kinestema.

Nu skiter jag i det här I-landsproblemet och ser en serbisk skjutarfilm istället.

Stockholm

Jag bokade konsertbiljetter i vintras. I dag är det dags att kolla Lady Gaga. Jag är inget fan direkt, men kände att det tillhörde allmänbildningen att känna till hur en konsert med henne går till. Hon figurerar ju förbi rätt ofta vare sig man vill eller ej. Det blir nog spektakulärt.

Jag får chansen att använda mig av mitt nätverk också. Arkitektkunniga kusiner i hufudstaden som kan ta mig på en terminologisk resa i en sfär som är ypperlig. Jag tänkte besöka Konungen också. Om han släpper in mig.. Vi tjabbades lite förra sommaren då vi blev oense när han skulle lära mig en seglarknut som bara blev en dubbelknut. Jag sa till honom att han faktiskt inte hade gjort ett riktigt halvslag. Då spottade han på mina nya mockaloafers. Sen dess har vi inte snackat, men nu när det vankas bröllop kanske han är lite gladare - eller inte.. När Viktoria gifter sig med en sån som jag. Pöbel.

Jag är uppriktigt frustrerad att jag missar Peter Tilling i dag.

Må väl//Jw

Refuserad

Det blev ingen publicering i Kupé. Fick ett rakt och koncist mail från Vd:n. Feedback dock, vilket måste ses som en positiv sak då det är det man vill ha tillbaka som sändare.

Att bli klappad medhårs är obehagligt. Skulle nästan vilja säga avtändande, fast syftet inte alltid är att få mig på rygg. Att bli klappad medhårs betyder oftast att du inte kan räkna med någon konstruktiv kritik om det skulle behövas. Jag hade många vänner förr i tiden. I dag har jag 4 nära vänner som jag förväntar mig klappar mothårs om det är något jag inte fattar själv.

Känner inte alls mig sänkt eller förundrad över varför det blev nobben. Passar inte min text, så vill jag heller ingen publicitet ha. Man skall fylla ett behov!

Jag har kanske gått över gränsen

Jag har skickat in en text till Kupé. Men egna text jag skrev om Röhsska. Vi är ju trots allt konkurrenter. "Man måste våga det man vill" sa min magister Björn Pihl i Bergsjöskolan någon gång 1998.

En fråga om grammatik: Vad är böjningarna på verbet "hysa"

Att hysa respekt för Mona Sahlin är naivt, i går hös jag respekt för min hund som sket i att skita inne, jag har hysit stor respekt för Svullo?

Help!

Till Lina

Jag har en tendens att inte ha så mycket integritet. Jag har svårt för människor med högkoncentrerad sådan. För mig känns det bra att öppna sig om man känner att rätt energi cirkulerar kring de man omges. För vissa kan det säkert verka skumt, men för mig känns det rätt oftast. Jag vinner ingenting på att bete mig som en mussla.

I dag berättade jag för Lina att min mamma varit sjuk. Lina liknar "Allison" i Melrose Place och är en entusiast uti fingerspetsarna. Hon har smilegropar och skrattar mycket. Man får inget "rävigt" intryck någon gång av henne, som att hon aldrig skulle vara kapabel att vara elak. Jag har sen starten varit rätt nyfiken på vem hon är faktiskt. Brukar alltid dikta ihop en story om folk för mig själv och sedan checka av mina fel och mina rätt.

Efter en mycket givande och effektiv timme i dag inför Adwordannonsen på fredag, packade vi ihop våra grejer. Precis innan jag var på väg ut ur dörren halvsprang hon mot mig och sträckte fram ett handgjort mobilsmycke lite generat. Hon hade prytt stora glaspärlor med glasfärg och förmodligen lagt ner rikligt med tid på den här saken. Jag citerar:
" Den här kan din mamma få, jag gjorde den i går, men kan göra en ny. Det är ingen dyr grej, men hon kanske blir glad"

Lina, du har gjort något i dag som jag/min familj och främst min mamma kommer minnas resten av våra liv. Jag kommer alltid vara dig tacksam för den gesten. I dag var dagen mamma mådde bra för första gången och ett hopp tändes i oss alla. Hon ligger förmodligen nu på Sahlgrenska i "sin sal 9" och ser någon slags symbolik i smycket som hänger på hennes telefon. För henne kommer det bli någon sorts "guardian grej" En främling gav henne den. För de flesta främlingar skulle min mamma vara obetydlig. Det borde finnas fler som dig.

Du skall ha all vår kärlek i dag! Tack för att det finns såna som du. Jag önskar min dotter får sådana egenskaper.

Mamma med hoppet tillbaka

Fyra ting som gjorde henne glad

Uppgift quattro completed

Tillsammans med 3 enastående människor har jag researchat, bollat, tvekat, beskådat och nästan fått P-böter. Vi har använt oss av kommunikationsmodellen och annat nyttigt man skall kunna om man skall lyckas med en målgruppsprofil/analys och senare kunna sammanställa en bra artikel.

Vi har lyckats skulle jag vilja säga. I alla fall med ett utmärkt samarbete och trevliga träffar hemma i mitt lilla kök. Nu känner vi varann lite!

Då vi sett på museet hur många skisser det behövdes för att utveckla Papyrus "livmoderslogga" insåg vi snabbt att vi jobbat minst lika hårt med alla korrekturklottrade pappersark.

Thomas lärde mig göra värsta flashiga pappersplanen som vi lekte med en stund innan vi sände Pdf:en till Patrik.

Mitt eget nätverk

I dag har jag använt mig av mitt egna nätverk i form av telefonsamtal till alla journalister jag känner. Det känns nämligen lite så - att en webbredaktör är en nätbaserad sådan.

Jag hade en fråga om definitonen på sändare. Det kan vara tveksamt många gånger vem som är sändare känner jag.

Nu skall jag knåpa ihop min text till Kupé. Sen skall jag äta SUPÉ!