Att känna för att skriva

Jag har inte skrivit ihop min text till uppgift 5 fast jag skrev uppgift 6 i mailet. Den där arkitektaktiga texten. Jag har inte känt för det. Ibland måste jag få andas in all min information och bestämma vad jag skall göra med den. Jag vill aldrig få ihop något vanligt, jag vill aldrig passa in. Jag riskerar hellre att bli totalsågad än att "köra säkert och sökt."

I förrgår bestämde jag mig. Jag valde bort de stora tegelbyggnaderna. Jag kände inte någon själ i dessa trots praktfullheten med handslaget tegel och gjutjärnsdetaljer och nygotika dörrar och beslag. I huset jag beskrivit gömmer sig en historia jag känner till mer än vad jag önskar och jag tror att samma story vandrat i många av husen.

Huset jag beskrivit talar emot citatet: "Det är insidan som räknas." I detta fall var det BARA utsidan som räknades eller var ett uns lustfylld.

Det var en bra kostym för att dölja misär, olycka och ett patriotiskt ego. Men huset var vackert, det var det.