Praktik

Jag finns till på Cirkus Cirkörs marknadsavdelning. Trivs som sillen i havet. Arbetar med olika kanaler och sociala medier. Försöker sälja in en webbredaktörs tänk. Det gäller att vara konstruktiv i alla lägen, då arbetssätten ofta är inbitna. I dag hade jag en genomgång på kontoret om lite sökmotorsoptimering och vikten av att känna till sökbeteende på sin målgrupp. Vi experimenterar nu och hoppas att få in de orden i content som förhoppningsvis kommer ranka Cirkör högre.

Jag är helt på det säkra med att jag vill arbeta med att förmedla stämning, känsla och engagemang. I morgon skall jag filma och göra lite ljudfiler att lägga ut.

En sak till: Jag BER mina klasskamrater att maila mig sina bloggar (alla utan Jonas). Min lista är försvunnen sen månader och jag har inte läst någons av er sen i juni. Är jättenyfiken på hur det går för er och vad som skrivs.

Man längtar efter klassen lite, eller vad säger ni?

Oskar som by the way ÄR BERTIL FRÅN NILS KARLSSON PYSSLING!

Prova på

Inside out

Cirkusfötter

You Don't Fool Me

Det svenska språket - pronomen

Förälskelse i språkvetenskap. Försök att skriva en text med underförstådda sammanhang utan subjekt. Tydligen finns inte utrymme för att ta ut i svängarna och lyckas med detta så mycket en annan önskar, då svenskan är begränsad i uttrycksformer... Fördjupningen är ofta en teaser och ett uppvak.

Thailändskan har ett särskilt pronomen för den inre dialogen. Något mellan "jag" och "du". Med släktskap till "man".

Det är vackert att underförstådda sammanhang utan subjekt finns. Den gamla gravskriften på Söders kyrkogård. Där står det ibland "här vilar en annan"

Jag har tänkt på "man problemet". Att det används av feghet - för att avpersonifiera. Den kritiken behöver man inte ta till sig. Tänk istället att den som kritiserar är dum som inte kan avgöra hurvida denne någon syftar på sig själv eller "alla.".

Läsa av ett sammanhang.

Michael Jackson - mitt första minne

Har skyndat i hop den här ljudfilen. Jag ville ha den annorlunda på många vis. Förstärka känslorna och komma med ett mer välarbetat resultat. Det enda som kommer vara kul om ett halvår är att höra förbättringen på det man gjort i dag och det man kommer göra då.

Jag känner faktiskt inte alls att jag är nöjd. Jag är medveten om alla hack, ljudskillnader och felsägningar. Medveten om det som kommer fälla mig. För en tid sen hade jag skitit i att lämna in något jag inte var stolt över.

Men jag höll deadlinen. Det var en mycket viktig del i uppgiften. Jag gillar deadlines och tycker de skall hållas. Annars är det snabbt ute med en på arbetsmarknaden. Kvalitativt skall det hålla måttet. Det gjorde det inte i dag.

Nästa uppgift blir garanterat bättre.

LYSSNA HÄR på mitt första musikminne!

Inspiration

Jag gör alltid samma sak. Inväntar känslor. I dag hände det igen. Jag hade krystat fram ett Radiomanus. Fick ingen fnurr på´t. Kanske kvalitativt, men det höll inte upp de känslor jag ville förmedla. Hårt i magen kan man säga att det var. Nu sitter jag här ett dygn innan deadline och skapar nytt.

Michael Jacksons "Bad" spelades på radion i morse. Jag var okammad och precis i takt med att fickparkera mig för att gå hem. Jag la i backen, höjde som fan och gled ut på motorvägen. Jag skulle minsann lyssna på låten i rätt mood. Att bara ha volymen på läge 8 i min bil på en parkeringsplats vore att blocka ett flöde av viktiga endorfiner i min kropp. Jag fick en fribiljett till sånt man kan göra gratis i livet. Har ni fribiljetter till små såna här presenter i vardagen? Om inte, ta er tid. Ge er upplevelser.

Volymläge 18 och femmans växel på E20 mot Stockholm (fast jag svängde ju av och tillbaka 3.54 senare när låten var slut tillbaka mot Kåhög) Jag sjung med det högsta jag kunde, hann känna mig tuff och fyllde på med inspiration och vision i livet. Man kan till och med låtsas att man befinner sig därborta i karriärsdrömmens centra. Jag har nu rätt känsla i kroppen för att förhoppningsvis hinna klart med en ljuduppgift som åtminstone berör.

Berör er! Det är mitt svar på om någon frågar vad meningen med livet är. Att beröra och beröras.

Cd fodral

FRAMSIDA

UNDER SKIVA

BAKSIDA

Jag brinner

Jag har varit tokbekymrad över min grafiska förmåga ett tag nu. Varför har jag ett sådan kreativt sinne om jag inte har fått gåvan att praktiskt skapa? Jag har likt en struts, grävt ner huvudet i sanden när det blivit dags att processa med idéer. Jag vågar inte teckna för att det blir säkert fult.

Jag är en sinnessjuk perfektionist. Jag vill alltid vara bäst, men främst den som har egenheten för sig själv. Ingen skall komma med något som inte jag redan tänkt på. Jag har slutat med det nu. För att det kommer avliva min glädje att kanalisera alster framöver.

Jag har ingen fritid, lust att föröka mig, laga mat till behövande barn, hygien eller ens tid att sova längre. Det sprakar i mitt huvud. Jag ser allt i vektorgrafik och den goda kurvans lag.

Hur pass bra det blir har jag slutat att bry mig om. Jag har i dag gjort mitt alldeles första Cd-omslag. Ritade upp en skiss på Lady Gaga (så som JAG ser henne), knökade in den i Photoshop, frilade lite och importerade i Illustrator.

Resultatet blev såhär:

Nu kan jag jobba som VEKTOR på en skola

Något stort har hänt i dag. Jag har rett ut problemet med Illustrator. Lite. Gjort en vektorisering. Kalkerat av Moderaternas logotyp. Den stämmer inte ihop med deras grafiska profil, nej nej - men det skiter jag i.

Jag har gjort något som Ad:s säkert skrattar åt. Sånt man liksom bara kan. Men JAG kunde inte. Jag tänker inte googla logotyper mer och använda när vi skall öva oss på att göra valfoldrar.

Allt jag sätter på papperet skall vara handgjort. I Illustrator.

Mesigt, men jag är glad och stolt över att jag verkar ha hajjat principen med ankarfästen och sån där föredetta skit.

Såhär blev min kalkering. Handmade och allt!

Cirkus Cirkör

Nu bloggar jag även för min omgivning, mina fans - jajamensan, jag har sådana. Min privata blogg försvann när jag skulle exportera den till min snart aktiva domän. Den var mitt livsverk, min hemmagjorda honung fast jag inte ens hade bikupa - bara d-kupa. Jag tänker vara lättsam här fast man egentligen vill visa hur analytisk, djup och tänkande utanför lådan man är. Det får gå på känsla. I dag är jag i alla fall lättsam.

Det har tillkommit en praktikplats. Cirkus Cirkör. Jag skall inte praktisera som halmbock bakom en knivkastartavla. Inte heller bysta upp mig i en manege med sexuella rumäner eller poppa popcorn på ett stampat jordgolv.

Cirkus Cirkör är finlir. Nycirkusen blandar ofta olika konstformer som till exempel street art, rockvideoestetik och andra sceniska uttryck som dans, teater och film. Jag ser mycket fram emot mina veckor där. Min främsta uppgift kommer vara att arbeta med sociala medier och profilering på webben.

Här får ni ett litet smakprov på vad Cirkör sysslar med. I mitt fall skulle det kunna vara mina drömmar vi tittar på.

Stundande praktik

Vi har det aktivt i skolan kan jag meddela. Det känns dock bra då jag får känna på hur det förmodligen känns att arbeta som webbredaktör i mars.

Nu är det dags att profilera sig. För mig handlar det om att sätta i hop bild och text så pass bra att kundens syfte blir uppfyllt genom att besöka en speciell webbplats. Oavsett om visiten genererar pengar eller ej, skall den ALLTID UPPFYLLA SYFTET.

Praktiken för min del kommer bla. vara på humorsajten Rikets sal, där jag får prova på att skriva texter som andas Jennie. Min mentor kommer att vara Kristoffer Kringlan Svensson. Han är komiker, manusförfattare och aktuell i ett program på SVT i höst som heter Gabba Gabba. Jag hoppas jag kommer få en inblick i hur det är att arbeta i just det klimatet jag i framtiden hoppas på. Kristoffer och hans crew har full koll på det där med produktion och kreativ process.

KIKA IN GABBA GABBA. Här har man kreativitet och generaliseringar klart för sig. Ni ser i vinjetten vem Kristoffer är.

Att få arbeta med något sådant här skulle för mig definiera drömjobb. Det ligger mycket målgruppsanalys bakom produktionen antar jag. Målgruppen är tolvåringar. Hade jag varit tolv hade jag skolkat för att sitta och rekonstruera dessa sketcher. Se bara på det genialiska valet att ha med Eric Saade i blöt tröja.

Hoppas SVT får siffror i höst. Det förtjänar Gabba Gabba.

Webbredaktör

Jag letar efter praktikplats. Tänkte mig en plats på tidskiften Faktum. Främst för att jag älskar människor som inte är annat än människor. Min lilla kontakt där i form av Chefredaktörerska, gav mig ett beklagande nej. Anledningen var dock godtagbar. De hade ingen fysisk plats åt mig. Inte heller någon tid att handskas med en praktikant. Jag tror dock att Faktum fortfarande hade behövt växa till sig lite på webben då tidningen kommer ut allt för sällan. Fanns roliga idéer i mitt huvud som jag lägger "on the hyll" ett tag helt enkelt.

Jag kämpar febrilt med Illustrator. Vi är ovänner och kommer ingenvart. Illustrator är lite som väduren i en relation med kräftan. Jag är inte det minsta smickrad över dess storhet heller. Jag förstår ju till fullo att det är ett genialiskt program, men det känns som om idéerna i mitt huvud, alla mina visions blir sämre så fort jag skall försöka skapa och då tappar jag lusten. Kanaliseringen fungerar inte helt enkelt.

Kan man jobba som idéspruta åt tekniskt kunniga människor som inte har visions? Kalle Herbertsson är skitbra på att illustrera och Jennie Wiberg på att fantisera!

Ambitioner och definition av mig själv.

Hade betygssamtal i går för avslutad TEXT A kurs.. I ett rum som såg ut som ett häkte (det var just nog häktad som stackars Patrik kände sig i betygsättandet. Kanske därför han blev tilldelad den lokalen, för konstens skull. Till och med lackat golv som skulle varit lätt att spola av om någon skulle ulkat upp lunchen.

Hursomhelst var det skönt att bli påmind om textens vikt, då vi just nu pysslar med illustrationer och skapande av logotyp och visitkort i GRAF. Jag är ingen illustratör, fast det hade varit flashigt att säga det någon gång. Bara titeln "illustratör", låter ju som Ingrid Vang Nyman som fått äran att mecka i hop Astrids verk. Sådant åtagande hade varit deluxe. Jag är tacksam att överhuvudtaget fått lära mig vektorisering och ens känna till vad det är för något och dess syfte.

MEN TEXTEN är ju min kärlek, en stor del av vem jag är. Jag kan skriva bort en hel dag. Jag måste skriva för att tömma mitt huvud som annars skulle svämma över av tankar och betraktelser. Att få omdömet jag fick av Patrik i går, var bekräftelse på att jag en dag kanske kan få skriva på riktigt. Att någon vill betala just mig för att på något vis erhålla en definierad, präglad och egen text. En jävla fullträff hade varit kul att publicera någonstans.

Min mardröm är att skriva sökt, klyschigt eller kommunalt. Tyvärr landsting och kommunalhus, jag tror aldrig jag kan skriva för Er räkning. Om jag inte får riva till det lite. Jag vet att den här bloggen är ett slags CV. Jag har nu exkluderat byråkratställen och sånt i ovanstående text. Men det struntar jag i.

Ambitioner

Min dröm är att få jobba som någon sorts bloggredaktör på någon av de stora placen. Få in bra bloggar och slänga ut dåliga. Vara lite som Sverker i Plus. Bloggar är underskattade och det tär på mig att veta att de flesta som läses inte alls förjänar sitt läsarantal. Det finns så vassa bloggar som borde få inflytande. Inflytande och påverkan är pengar för de flesta företagen. Til och med för sådana som säljer spik och bultar.

1. Jag vill bli Sveriges bästa Web och bloggredaktör. (bloggredaktör har jag hittat på själv)
2. Jag vill hjälpa till med kreativa idéer och hjälpa folk framstå PRECIS som de vill OCH borde.
3. Jag vill lära mig mer om SEO och SEM. Helst bli en Googleexpert.

Detta är mål. Visionerna är a lot more bigger. Där kommer mexikanska sommarhus och sånt in i bilden. Det tar vi en annan gång.

Ljud

Vi har ljudlära. Tydligen skall man gjuta trumhinnan och skaffa sig skydd. Man kan headbanga med dessa manicker för de "slemmar till sig". Jag känner mig rädd för ljud nu. Vindbrus kan vara förödande. Om man inte har såna luxösa proppar, för med dessa kan man höra ljus diskant. Går att köpa i en affär som givetvis heter nåt med "Bellman". Klassiskt känns det som. Tänk att jag tänkte ha en lyra som logotyp för mitt företag.

En lyra med asamånga stängar. Men sen kändes det för adligt för mig. Såg en sån där krullbagge med puderhy och knästrumpor framför mig.

Alla vet ju att jag mer är en pöbelstjej med kanske lite mer mjölk än andra i sin stäva. Verkligen dock ingen som gillar liljekonvalj och stråkmusik.

Man skall ju analyera allt

Jag är hemma hos min faster i Mollösund. Hon är en sådan där skapare. Skall bränna glas, måla tavlor och dansa salsa om vartannat. Hon är dock hetero och jävligt attraktiv. Lite som att om hon vore gay skulle Efva eller Eva ligga lite risigt till om min faster kom i vägen. Jag vet ännu inte om hon målat den här tavlan. Men jag har tolkat den. Tolkningen lyder:

Rakryggade kvinnan med vit skrud har "begravt" sin relation med mannen i sitt liv. Men för henne är det okej. Hon vill gå vidare och står rak för sitt beslut. Mannen dansar dock med hennes efterlämnade själ och ville inte alls gå vidare. Han vill inte släppa taget.

Sen att det begravda paret ser ut som en morot kanske betyder att hon vill ha bättre solbränna som singel. (Och här förstörde jag något som kunde bli vacker vers på Hexameter)

/Filosofen

Tillbaka i jakten på karriär!

Jag har slungats hem från Makedonien! Där låter brandmän bilar med människor i brinna färdigt. Nu är jag här - vilse i Illustrator. Lustigt nog bråkar tanken om raster och vektoriseringar med mig mer än synen av tre branmän som passivt lutade sig mot huv och rökte cigg istället för att kanske kunna rädda liv.

Jag ville knäcka av skärmen på min laptop i dag, vrida om plytet på nån avlägsen, kissa ner mig och allt sånt där hopplöst man ägnar sig åt när man tappat förståndet. Jag har kommit till punkten: "Gå över the safe barriär och lär dig nytt för att öppna upp en ny värld". lite som i Super Mario. Jag är där nu. Där jag känner att det tar stopp när jag vill skapa och uttrycka mina idéer. För att tömma mitt förråd i skallen måste jag börja lära mig detta och komma vidare.

Så fort det blev betygssnack, ville jag spy lite. För jag har kastats in i Illustrator. Två veckor till och jag skall bedömas. Det tycker jag är lite unfair, nästan värt att tjalla till facket. På två veckor hinner man inte ens lära en chalmerist hur man vispar ägg!

Jag har i alla fall gjort världens sämsta illustration på Kungen i dag. Hoppas jag en dag kommer skratta åt kvalitén på mitt första verk i Ai.

Fredag

Veckan blir kort när man går i skolan så lite. Jag vill gå i skolan mer. Jag tror jag kommer fortsätta i skolan när det här är slut - om jag inte får jobb på byrå. Jag har fått blodad tand. Vad jag är positivt överraskad över den här utbildningen är den pedagogiska metoden. "Det finns ingen absolut sanning," kan vara frustrerande.

Men egentligen är det finemang. Om vi inte pratar vetenskap eller regelverk. Fast regelverk har sina genvägar. Det som kan bli svårt är just det vi pratade om i går. Etik och moral. Man borde reflektera över sina värderingar oftare. Patrik har lärt oss generalisera för att ta fram en målgrupp. Det betyder inte att det är det som fungerar om man vill visa ståndpunkt i livsfrågor. Det är en hårfin skillnad.

Jag tror mig kunna skilja på att sanningen kan vara svart i dag, men i morgon kanske den är brun även om den har samma regel båda dagarna. Man får liksom väga vikten lite och besluta om det är värt ett regelbrott.

Som de oifyllda symbolerna på graflektionen. Jag är helt på tänket att man frångår regelverk om man själv TROR stenhårt på sin grej. Men då får det framgå att man frångick reglerna i just det syftet, att man har en vass motivering. Det är där utmaningen ligger och jag hoppas kunna bli den som lyckas praktisera den där teorin.

Lite läxa

Jag kände stor tacksamhet till Mikael Rerer som kravlöst muntrat upp oss och inte alls gick på för hårt och fick oss förstå vikten av att titta på och motivera bilder. Nu har vi ny lärare som verkar kompetent han också. Med kavaj och allt.

Till dagens lektion skulle vi tolka begreppet "Ecce Homo." Jag skulle önska att jag hade mer tid att göra det jag tycker om för att lyckas med uppgiften till hundra. Nu är lyckan sådan att jag BARA gör sådant jag gillar nuförtiden. Men tiden räcker inte alltid till. det är "jag, människa" för mig.

Så Ecce Homo - "tiden räcker inte till," fick bli mitt tema för bilderna. Dock ibland lite dolt.

Här kommer en bild. Jag vet att vi inte fick mecka i PS, men jag har använt mig av ett högt ISO och svartvitfilter direkt i kameran. En hyllning till min främsta förebild om man bortser från människor jag känner. Om jag fick vara någon annan än mig själv, hade jag nog velat vara Frida.

"Frida Kahlo" 2010.

Pelle i klassen

Har tydligen extrajobb på Bolibompa.

SE SJÄLVA

Celine Dion - Cherche encore - from D'eux

Sara Fransson

Sara gick nyss från mig. Sara, min nya klasskamrat som förhoppningsvis uppgraderas till bara kamrat. Sara är en överraskande tjej. Från början undrade jag om hon totalt skiter i livet och är så trött på det att hon mest vill köra över sig själv. Att hon ändå inte duger till nåt.

Nu vet jag asmycket att hon är skitkompetent. Det är kul det där med förstaintrycket man får av någon. Hon är fortfarande lite osäker på om hon skall ge mig pengar för pyttipannan jag fräste upp, men det är bara gulligt. Jag hoppas att Sara får allt hon önskar sig i livet. Hon är en sådan man "unnar."

Ett citat från Sara: "Min mamma har hjärntumör fast det gör ingenting, alltså den är inte elakartad, höhöhöhö"

Jag skall snart bjuda in mig själv till deras nya hus och inviga den där skittanken de skall ha.

Optiskt och perspektivt

Vi har grafisk lektion. Mycket intressant då det är betesmark med uppätna lamm för mig. Jag förstår principerna och tänker säkert omedvetet på dessa mer än jag tror. Jag har varit lite besviken i dag då jag haft två missade uppgifter det sista. Manuel fick ingen macka och den gotiska novellen som jag skulle skriva färdigt i går, åts upp av trojanska hästar.

Jag skulle tänkt mig för och alltid sparat det jag åstadkommit på ett USB. Då hade jag lugnt kunnat fortsätta skriva. Nu hade jag inte det och min novell är bara segment. Dock är jag fortfarande het på att få den färdig.

Novell

Novell låter så romantiskt, blommigt och man får en syn av fladdrande långkjolar och en tjockhårad Baldwintyp som hånglar upp någon på en uppfart till ett hus som det står en välptsad Rolls framför. Men så är inte fallet i dag.

Nu sätter jag på helvetesmusik (Rammstein) och försöker leva mig in i blodets och bronskaraffernas värld. Jag gick by the way nästan fram till en gothare i dag och frågade om hon kunde tipsa mig. Men sen kom en irakisk parfymvåldtagen kille med kickerkläder fram och hånglade med henne. Då fattade jag att hon bara var fejkgothare.

Svullo

Svullo dog en gång. Det var tråkigt att han sade upp sig från livet. Han var en bra humorist tycker jag. Han har fan kommit trea i en luftgitarrstävling. Jag lade in en Svullolåt ("för fet för ett fuck") i klassens playlist.

Vill mest bara säga att jag hoppas någon tar bort den om det känns för flottigt. Men jag gillar den. I dag tog min bror studenten. Det var rörande. Att bli rörd är ett tecken på mognad. Trettioårsmognad.

Jag missade logotypskissandet i dag. Jag såg Christines skisser och blev rädd. Det var raka och såg tryckta ut. Jag har två sorger i livet. Att jag inte fick "målets" gåva. Jag kan inte rita nåt. Inte ens streckgubbe. Jo, en sak kan jag. Jag kan måla en Teenage mutant ninja turtle. Men efter en mall och fast princip. Näsor kan jag också måla rätt bra. En gång på bilden fick jag till en tågräls i perspektiv.

Undra om det skulle kunna bli bra loggor?

Nu till min gotiska skräcknovell. Ett citat:

"Människan har inget inre organ för de högsta sanningarna"

Jennie Wiberg Kociska - Wikipedia

Om någon Wikipediar mig om trehundra år vill jag främst att det skall stå att jag var autodidakt. Sen kan listan fyllas på:

• Att jag vann SM i brottning i 41 kilosklassen 1994 och har tränat med Karelin en sommar
  
• Att jag åkte spårvagn från Komettorget till Kortedala torg ensam en gång när jag var tre år
• Att jag haft 7 olika efternamn trots ett enda äktenskap, men var en Moberg i generna. Alltså jävligt stolt över att ha haft anknytning lite blodsligt till Vilhelm.
  
• Att jag var flygrädd och hellre bilade till Thailand
• Att jag hade ett sjätte sinne
• Att jag gjort något revolutionerande och fascinerande som Frida Kahlo.
  
• Att jag uppförde ett antal skolor för zigenarbarn som gick omkring i hundratals år och på allvar trodde att de var mindre värda än min dotter till exempel.
  
• Att jag adopterade några barn
• Att jag levde frisk och blev nästan hundra år gammal.

Frida Kahlo

Min vän Percys magiska gymnastikskor - klipp

Här är ett klipp för er som blev nyfikna på filmen jag nämnde. Jag känner att jag vill dela med mig av filmen till de som inte känner till den. Jag blir oftast tacksam för tips som visar sig vara trevliga. Nu skall jag Googla vem Paganini var.

Dålig förlorare

Jag är fortfarande putt för att jag inte fick upp min svampbeskrivning på tavlan. Jag tävlar i allt. Jag tävlar i memory mot min treåring. Jag tävlar nästan när jag äter med folk, i tandborstning mot min man men mest av allt när det gäller skolgrejer. Ni skulle sett mig i högstadiet. Jag och en assyrisk tjej som hette Susanna, hade dueller i allt.

Kan det vara så att jag utövat en enmansidrott på elitnivå i så många år? På brottarmattan var det bara jag, domaren och någon som ville knäcka mig lika mycket som jag ville nacksvinga henne. Jag litade på mig själv och en förlust i ett sådant läge var för mig nästan skamligt. Jag har analyserat min barndom och den orala fasen, alla Freudianska termer och Oidipuskomplex, men hittar inget relevant.

Jag gick aldrig på BUP eller så. Det enda jag fick göra som kanske ärrat mig var att "gå undan" på matten med Anette. Jag vet inte om ni förstår vad jag menar med att "gå undan?"

Det knackade oftast på dörren i varje klass en bit in på lektionen och någon Gunilla eller Barbro skulle hämta de som behövde resurs. Allt i form av logopedbehov eller plattfotsträning. Som i "Percys magiska gymnastikskor" (en oerhört sevärd film baserad på romanen av Ulf stark, en av tidernas bästa författare enligt mig)

Matematik är inte min starka sida. Jag skulle vilja lugga matematik, bjuda på ordentlig knogfika.

Det måste jag uppenbarligen jobba på. Att lära mig att jag inte alls är bäst som min mormor alltid sa.

Men det var finfina texter som hamnade på tavlan!

Fotoläxan. 3 bilder med motivering.

Ingen röd tråd direkt i dag. Men håll till godo:



Bild 1: Historisk bild av Annie Leibovitz. Några timmar innan John blev mördad. Säger mycket: Hos dig är jag trygg i, jag är beroende av dig.
Bild2: Nickolas Muray. Från 30-talet. Se ljuset och färgerna.
Bild3: Boogie. 2006. Me and my sister. Berättar en historia, är modig och dokumentativ.

Till freds

I morgon är det skola igen. Jag tycker det varit för lite skola det sista. Känns nästan som att man hade kunnat åka ner till Makedonien och fila på huset vi bygger åt oss. Men i morgon är vi på G igen och då skall vi på studiofotografering. Det var där jag hoppade av min fotografutbildning. Jag är inget stort fan av studiofotografering då jag gärna fångar moment spontant. Eller i frihet skulle jag vilja säga. Med befintliga ljusförhållanden.

I dag åkte jag i alla fall rullskridskor längs Säveån utan att se en endaste bäver som såna där friluftsfrämjare alltid skall jiddra om. Efter att jag slösat på min lön. Har uppgraderat mina ögonbryn rejält. Klassen, bli inte rädda i morgon. Det är inte Kommandoran, det är bara jag!

Boogie

När jag och min man var på Söder och handlade en gång, hamnade vi i en streetbutik á la Adam tensta stil. Killen som drev stället var genuin, skön för att han använde slang och svor när han skulle visa oss "fett sköna tröjor." Han var säkert från Hallunda.

Jag var i början av min fotografiska utveckling och föll som en fura när han visade mig olika t-shirts med råa motiv från ghettot i USA. Sedan hittade jag boken som kom att bli min största framtidsdröm att göra. Mitt mål med mitt fotograferande är den här typen av bilder.

Min fotografiska förmåga har inget med teknik eller ljus att göra. Den är mer en sorts ande. Jag vill knockas av budskap. Jag ogillar "det vackra" eller viljan andra fotografer har att skildra skönhet eller universala naturbilder, barn på fårskinnsfällar eller havet.

Min svaghet är den hemska sanningen. Hur smutsig eller olustig den än må vara. Surrealism nästan. Många tycker kanske surrealismen är konstlad och icke existerande. Jag skulle hellre säga att den verkligen gräver fram den mest innersta realiteten.

Det finns en fotograf som kallar sig Boogie. Han är serb och mänsklig som få. Han har först och främst knockat mig och rotat sig i min själ. Han har modigt varit helt hänsynslös i sina skildringar. Noll cencur och ren äkthet. Han har fotograferat livet som det är. Inte som det borde eller skall vara. Alla liv räknas och levs olika. Det är det vackra med livet. Jag avundas Boogie, lika mycket som jag totalt dyrkar honom.

Se och njut:






Jag har så otroligt svårt att hitta tre bilder från tre olika fotografer varje vecka. Det känns som att val av bilderna skall ske med ärlighet och vördnad. Inte bara väljas ut för att väljas ut.
.

Att känna för att skriva

Jag har inte skrivit ihop min text till uppgift 5 fast jag skrev uppgift 6 i mailet. Den där arkitektaktiga texten. Jag har inte känt för det. Ibland måste jag få andas in all min information och bestämma vad jag skall göra med den. Jag vill aldrig få ihop något vanligt, jag vill aldrig passa in. Jag riskerar hellre att bli totalsågad än att "köra säkert och sökt."

I förrgår bestämde jag mig. Jag valde bort de stora tegelbyggnaderna. Jag kände inte någon själ i dessa trots praktfullheten med handslaget tegel och gjutjärnsdetaljer och nygotika dörrar och beslag. I huset jag beskrivit gömmer sig en historia jag känner till mer än vad jag önskar och jag tror att samma story vandrat i många av husen.

Huset jag beskrivit talar emot citatet: "Det är insidan som räknas." I detta fall var det BARA utsidan som räknades eller var ett uns lustfylld.

Det var en bra kostym för att dölja misär, olycka och ett patriotiskt ego. Men huset var vackert, det var det.

Ensam kvar

Jag sitter ensam kvar i klassrummet. Skall ta tag i mina arkitektoniska termer och knåpa i hop en text efter lång research. Jag är förvirrad med min bloggdesign. Känns ostrukturerat och rörigt just nu.

Jag vill blogga på min egen hemsida. Men vet ej hur jag skall knyta i hop påsen. Jag har tjackat egen domän, lagt den på one.com och vill nu ha i gång det! Där vill jag ha min yrkesroll som fotograf och textskrivare i fokus och mina två bloggar som flikar.

Vet inte alls hur jag skall exportera in mina bloggar och samtidigt fixa layout på en snygg sida där allt skall ligga. Vem frågar man om sådant om man inte kan själv?

Jag har i alla fall kontaktat Johan. Han skall förhoppningsvis ta pressbilder på mig. Något jag behövt länge och nu skall ta tag i.

Fotoläxan. 3 bilder med motivering.

Bild 1: Rohan Rydin. Enastående redigering samt skildring av person.
Bild 2: Nora Norin. Personlig, okonstlad och knappt redigerad.
Bild 3: Steve Mc Curry. Min första tanke när någon nämner "porträttfoto" Fina kontraster, fångat ögonblick utan posering och exemplariskt ljus som faller på motivet.

Hej klassen

Jag har inte gjort fotoläxan. Eller jo, det har jag. Men ej fört över hit på bloggen.

Hej!

Jag pillade och tappade bort mina widgets. Så nu har jag en finare blogg utan widgets. Ni får vara uthålliga, för snart börjar vår webbdesignkurs och då djävlar skall jag trixa till det.

I dag har jag lärt mig en hel del om nyrenässans och sengotiken. Jag ÄLSKAR att lära mig sådant här.

Jag har visualiserat mina drömmar i dag. En dag skall jag ha en egen byrå med massor av second hand möbler och olika pennor. Tänk att få skriva och leva på´t.

Jag kanske skall börja importera amerikanska deodoranter också.

På G liksom, fast utan Widgets.

Va fan

Jag vet att den här bloggen skall fungera som ett CV. Vill ni hyra in mig för jobb någon gång så kanske jag gör fel i att blogga fram min osäkerhet här. Men nu är jag rädd. Jag tror jag har trollat bort min blogg som jag hade den innan. Jag skulle aldrig börjat trixa med templates innan jag visste vad fan det var bara för att få en header med kinestema.

Nu skiter jag i det här I-landsproblemet och ser en serbisk skjutarfilm istället.

Stockholm

Jag bokade konsertbiljetter i vintras. I dag är det dags att kolla Lady Gaga. Jag är inget fan direkt, men kände att det tillhörde allmänbildningen att känna till hur en konsert med henne går till. Hon figurerar ju förbi rätt ofta vare sig man vill eller ej. Det blir nog spektakulärt.

Jag får chansen att använda mig av mitt nätverk också. Arkitektkunniga kusiner i hufudstaden som kan ta mig på en terminologisk resa i en sfär som är ypperlig. Jag tänkte besöka Konungen också. Om han släpper in mig.. Vi tjabbades lite förra sommaren då vi blev oense när han skulle lära mig en seglarknut som bara blev en dubbelknut. Jag sa till honom att han faktiskt inte hade gjort ett riktigt halvslag. Då spottade han på mina nya mockaloafers. Sen dess har vi inte snackat, men nu när det vankas bröllop kanske han är lite gladare - eller inte.. När Viktoria gifter sig med en sån som jag. Pöbel.

Jag är uppriktigt frustrerad att jag missar Peter Tilling i dag.

Må väl//Jw

Refuserad

Det blev ingen publicering i Kupé. Fick ett rakt och koncist mail från Vd:n. Feedback dock, vilket måste ses som en positiv sak då det är det man vill ha tillbaka som sändare.

Att bli klappad medhårs är obehagligt. Skulle nästan vilja säga avtändande, fast syftet inte alltid är att få mig på rygg. Att bli klappad medhårs betyder oftast att du inte kan räkna med någon konstruktiv kritik om det skulle behövas. Jag hade många vänner förr i tiden. I dag har jag 4 nära vänner som jag förväntar mig klappar mothårs om det är något jag inte fattar själv.

Känner inte alls mig sänkt eller förundrad över varför det blev nobben. Passar inte min text, så vill jag heller ingen publicitet ha. Man skall fylla ett behov!

Jag har kanske gått över gränsen

Jag har skickat in en text till Kupé. Men egna text jag skrev om Röhsska. Vi är ju trots allt konkurrenter. "Man måste våga det man vill" sa min magister Björn Pihl i Bergsjöskolan någon gång 1998.

En fråga om grammatik: Vad är böjningarna på verbet "hysa"

Att hysa respekt för Mona Sahlin är naivt, i går hös jag respekt för min hund som sket i att skita inne, jag har hysit stor respekt för Svullo?

Help!

Till Lina

Jag har en tendens att inte ha så mycket integritet. Jag har svårt för människor med högkoncentrerad sådan. För mig känns det bra att öppna sig om man känner att rätt energi cirkulerar kring de man omges. För vissa kan det säkert verka skumt, men för mig känns det rätt oftast. Jag vinner ingenting på att bete mig som en mussla.

I dag berättade jag för Lina att min mamma varit sjuk. Lina liknar "Allison" i Melrose Place och är en entusiast uti fingerspetsarna. Hon har smilegropar och skrattar mycket. Man får inget "rävigt" intryck någon gång av henne, som att hon aldrig skulle vara kapabel att vara elak. Jag har sen starten varit rätt nyfiken på vem hon är faktiskt. Brukar alltid dikta ihop en story om folk för mig själv och sedan checka av mina fel och mina rätt.

Efter en mycket givande och effektiv timme i dag inför Adwordannonsen på fredag, packade vi ihop våra grejer. Precis innan jag var på väg ut ur dörren halvsprang hon mot mig och sträckte fram ett handgjort mobilsmycke lite generat. Hon hade prytt stora glaspärlor med glasfärg och förmodligen lagt ner rikligt med tid på den här saken. Jag citerar:
" Den här kan din mamma få, jag gjorde den i går, men kan göra en ny. Det är ingen dyr grej, men hon kanske blir glad"

Lina, du har gjort något i dag som jag/min familj och främst min mamma kommer minnas resten av våra liv. Jag kommer alltid vara dig tacksam för den gesten. I dag var dagen mamma mådde bra för första gången och ett hopp tändes i oss alla. Hon ligger förmodligen nu på Sahlgrenska i "sin sal 9" och ser någon slags symbolik i smycket som hänger på hennes telefon. För henne kommer det bli någon sorts "guardian grej" En främling gav henne den. För de flesta främlingar skulle min mamma vara obetydlig. Det borde finnas fler som dig.

Du skall ha all vår kärlek i dag! Tack för att det finns såna som du. Jag önskar min dotter får sådana egenskaper.

Mamma med hoppet tillbaka

Fyra ting som gjorde henne glad

Uppgift quattro completed

Tillsammans med 3 enastående människor har jag researchat, bollat, tvekat, beskådat och nästan fått P-böter. Vi har använt oss av kommunikationsmodellen och annat nyttigt man skall kunna om man skall lyckas med en målgruppsprofil/analys och senare kunna sammanställa en bra artikel.

Vi har lyckats skulle jag vilja säga. I alla fall med ett utmärkt samarbete och trevliga träffar hemma i mitt lilla kök. Nu känner vi varann lite!

Då vi sett på museet hur många skisser det behövdes för att utveckla Papyrus "livmoderslogga" insåg vi snabbt att vi jobbat minst lika hårt med alla korrekturklottrade pappersark.

Thomas lärde mig göra värsta flashiga pappersplanen som vi lekte med en stund innan vi sände Pdf:en till Patrik.

Mitt eget nätverk

I dag har jag använt mig av mitt egna nätverk i form av telefonsamtal till alla journalister jag känner. Det känns nämligen lite så - att en webbredaktör är en nätbaserad sådan.

Jag hade en fråga om definitonen på sändare. Det kan vara tveksamt många gånger vem som är sändare känner jag.

Nu skall jag knåpa ihop min text till Kupé. Sen skall jag äta SUPÉ!

RV

Jag har blivit kompis med en kille i vår klass ganska mycket. Vi har ett djup och en värdegrund kan man säga. Vi har börjat kolla husbilar ihop. Inte för att vi skall bli kära och rymma från skolan, utan mer för att drömma oss bort.

Det är viktigt med visioner sa Patrik i dag. För de skall man sträva efter, men ej uppnå. Jag var tyvärr inte närvarande vid det uttalandet så det kan vara felrefererat eller omstrukturerat på vägen fram till mina öron. Men vi kan säga att vi har en vision - jag och Jonas.

Vi skall inte betala hyra. Vi skall bo utan adress. Rollin´ liksom. Jag googlade (var även mycket uppmärksam på mina sökord då man redan är helt yrkesskadad inom SEO) "husbilar på engelska". Då vi gärna skaffar oss en specialare som vi kan åka till Birkenau med på något sportlov. RV, är det man skall söka på om man vill hitta riktiga åk.

Så Jonas, här är mitt förslag. Finns ingen dusch, men vi köper med oss ett gäng "Savett" och ger oss i väg.

En panorering och en look alike

I dag panorerade jag i en bokdunge. De som såg mig fota blev nog rädda och undrade om de kanske skulle dyka upp i Uppdrag granskning av okänd anledning. Jag kände att ett telezoom inte var min bästa idé i livet, men det fick gå. Kunde bara blända ner till f/22 och då blev slutartiden för kort.

Hursomhelst fick jag en bra bild som duger till vårt mission. Den lägger jag upp här och nu.

Sen kommer en bild på en look alike till vår lärare Patrik. Jag är grym på look alikes. Men ibland måste jag para två kända ansikten för att få till det. Jag har en parning som är klockren också. På en tjej i vår klass.

Fast man vill ju inte hänga ut folk utan att fråga. Jag längtar till skolan de dagarna vi inte är där. Det är bra tecken, då jag brukar bli trött på jobb jag tar mig an efter två dagar.

Jag är rätt ute!

Fotouppgift

Nu tänkte jag ge mig ut i det perfekta vädret och panorera omkring med min kamera. Jag lyckades med en panorering en gång i Gullbergshamnen, men hittar inte den bilden. Något jag måste lära mig är struktur i mitt bildbibliotek. Jag vet att det finns jättebra program som löser detta men min iver förstör ofta ordningen.

När man vet att man har 2 gigabyte sketabra bilder, brukar de oftast bara köras i iPhoto, redigeras lite grann och sen lämnas de där.

Jag lovar på heder och samvete att bli bättre på det där. Vem jag lovar är oklart, men vi säger Gud så kanske han hjälper mig. Vilket ej är så troligt då jag inte varit i kyrkan sen Gynning vann Big Brother. Ungefär.

Ett myller, lite som en myrstack.

I dag har vi lyssnat länge på Peter Tilling. En eloge skall han ha för att han kan prata så länge och bra. En eloge skall klassen ha för att de klarade av att hålla sig från att ge mig lavettblickar då jag tisslade lite väl mycket med Jonas, min nya kompis i klassen.

Jag är helt säker på att jag kommer drömma om titles och descriptions i natt. Jag högerklickar på alla sidor jag besöker nu för att infiltrera. Vi fick en gruppuppgift att analysera en webbplats och finna åtgärder som hade förbättrat. Vi valde en webbsida jag gjorde för länge sen och fann massor med saker.

Nu börjar man bli yrkesskadad, innan man ens hunnit ge sig ut på marknaden. Jag fick även mail från KFUK-KFUMs Scoutförbund i dag med intressanta samarbetserbjudanden.

Det skulle kunna bli så att min grupp kan fakturera snart. Otto och Stefan. @lfakrull is on the move!

Trevlig helg//Jw

Jag älskar det mesta faktiskt

Jag har lärt mig så mycket de senaste dagarna. Jag älskar att lära mig saker. Ibland googlar jag bara på "stenåldern" eller "Mengele" och läser på. Ingen läxa eller något stundande förhör. Bara törst på att känna till. Att veta allt går aldrig ändå.

I dag fick vi vår första uppgift tillbaka. Korrad. Jag blev glad över kritiken, då jag kände att det var konstruktivt och kompetent av Patrik. Han såg de svagheter jag själv känner till och nya att ha i åtanke.

Jag längtar till skolan i morgon. Till socialt umgänge och utbyte av kunskap. Är glad över mina klasskamrater som är fina allihopa! Nu blev det nästan lite sentimentalt känner jag. Det kan vara för att jag lyssnar på Celine dions franska album.

Undra om man kommer gå på "after work" tillsammans någon gång? Min arbetsgivare behöver aldrig oroa sig för att jag kommer till jobbet med betongkeps i alla fall då jag har diagnos "alkoholintolerans".

Nu skall jag söka jävligt avancerat på Google. Advanced på engelska. Jag är flerspråkig! En gång vann jag brottnings-SM i Klippan också. (Kuriosa)

Må väl//Jw

Subjekt, objekt, pluskvamperfekt och sånt..

Jag är rätt bra på svenska och reglerna, kan till och med skriva på vers i tex Hexameter. Men när jag skriver här så blir det inte mellanslag efter punkten. KOLLA!

Jag har ej dyslexi eller annan åkomma. Det är bara internets fel. Som jag snart skall förstå mig på så pass att jag kan hacka sönder alla problem och slippa verka som en mallanstadietjej.

Som ett eko

Känns nästan lite slappt att man inte varit i skolan i dag. Fastän jag suttit hemma och sökt inspiration till mitt lilla humorprojekt jag så fint blivit tillfrågad om att göra på RIKETSSAL. Jag är en sån där "Tramsmaja". Det säger min finska pappa i alla fall. Men jag vill understryka att humorjobb är som begravningsbyråer. Man kommer alltid behöva dessa. Lika mycket som att man måste dö och bli omhändertagen, lika mycket måste vi skratta. Där tycker jag att jag kommer in i bilden.

Inte som Posten som kan göra allt elektroniskt och slippa ha arbetskraft.

Jag har kört stand-up lite här och där och kommit underfund med att jag hellre skriver skämt och roligheter åt andra. Det är jobbigt att behöva se snygg ut och tänka på om jag har händerna utåtriktat eller "inåtriktat". Det finns ju såna som skiter i snacket och BARA tyder kroppsspråket och i mitt fall kan det då bli tvetydigt för fast jag är öppen för det mesta gillar jag att ha armarna i kors.

Hursomhelst ville jag bara belysa min passion för humor. Jag ser rätt sur ut nämligen. Så om ni ser mig IRL någon gång så vet ni att jag är glad på insidan. Nu skall jag blogga på en annan blogg som jag har ett så kallat avtal med.

//Jw

Ut och meta

Vi kör lite teknisk undervisning. Något jag känt har fattats mig. Htmlkunskap är lite svårare än hemkunskap, men mer intressant för det finns lite fler byggstenar. I hemkunskapen fick man alltid alldeles för lite byggstenar. Typ göra tre kanelbullar.

Metataggar och koder känns jävligt mycket mer generöst. Det är intressant hur mycket man kan styra in kunden på rätt spår genom att känna till behoven och på ett tekniskt vis lyckas smyga in detta i en SEO (sökmotorsoptimering)

Många besökare, rätt metataggar, H1, H2 och H3 och en bra kodad sida kan göra fet skillnad. Jag som bara trodde att det handlade om länkfrekvens och "att råka fått publicitet" för att man är den man är..

När jag lärt mig detta och blivit expert så kommer mina texter kanske bli mer lästa än hon den där Kissies. Hon måste ha en jädra bra webbworker.

Att generalisera fram en målgrupp

Man skall inte generalisera om man vill vara politiskt korrekt. Men om man vill få fram en målgrupp kan det fungera-ALLA gånger. Generaliseringar GENERERAR oftast mycket stora grupper av människor. I försäljning pratar vi lika mycket kvantitet som kvalitet. Ofta går till och med det förstnämnda hellre före.

I dag har vi fått i uppgift att ta fram en målgrupp med hjälp av 6 termer eller kunskper om målgruppen. Skapa ett underlag för en generell människa. Utmaningen för mig är att FÅ generalisera då man alltid blir tillsagd att man EJ får göra just detta. Men jag skall nog generalisera fram en prototyp.

Man skulle nästan tro att jag tillämpar retorikens term "upprepning" i min text då jag nämner min favoritsyssla frekvent.

Äntligen får man användning för sina "kassa" sidor. Att generalisera.

Beware/Jw

Presentation/Vernissage

Man kan uttrycka det kommande årets förväntningar på olika vis, men jag skall kortfattat presentera mig själv, ingen vill läsa noveller i början av en okänd bekantskap vare sig det är yrkesmässiga eller mer privata.

Jag heter Jennie Wiberg, är 27 år och skall utbilda mig till webbredaktör. Jag vet ännu bara att jag är en skrivare med passion för foto och besitter egenskaper jag använder som verktyg då jag skapar en text. Humor, språksmyckerier, men också en oftast dold underton av något mycket viktigt som gärna får lysa igenom för att göra texten informativ för den tänkta målgruppen. Jag driver ett litet företag där jag frilansar som krönikör, fotograf och komiker i form av stand-up comedy, ibland skriver jag små humormanus.

Mitt mål är att kunna få vara mig själv hela vägen på ett proffsigt vis. Att utveckla en egen stilism som är nutida och förhoppningsvis till användning för forum som känner att de behöver någon som kan bistå med något kanske lite sällsynt eller vågat. Jag vill alltid sticka ut.

Utmaningen kommer bli den tekniska biten som jag känt har hindrat mig då och då. Dock blir den mycket mer intressant nu när jag känner att jag behöver behärska den.

Väl mött/Jw