Till Lina

Jag har en tendens att inte ha så mycket integritet. Jag har svårt för människor med högkoncentrerad sådan. För mig känns det bra att öppna sig om man känner att rätt energi cirkulerar kring de man omges. För vissa kan det säkert verka skumt, men för mig känns det rätt oftast. Jag vinner ingenting på att bete mig som en mussla.

I dag berättade jag för Lina att min mamma varit sjuk. Lina liknar "Allison" i Melrose Place och är en entusiast uti fingerspetsarna. Hon har smilegropar och skrattar mycket. Man får inget "rävigt" intryck någon gång av henne, som att hon aldrig skulle vara kapabel att vara elak. Jag har sen starten varit rätt nyfiken på vem hon är faktiskt. Brukar alltid dikta ihop en story om folk för mig själv och sedan checka av mina fel och mina rätt.

Efter en mycket givande och effektiv timme i dag inför Adwordannonsen på fredag, packade vi ihop våra grejer. Precis innan jag var på väg ut ur dörren halvsprang hon mot mig och sträckte fram ett handgjort mobilsmycke lite generat. Hon hade prytt stora glaspärlor med glasfärg och förmodligen lagt ner rikligt med tid på den här saken. Jag citerar:
" Den här kan din mamma få, jag gjorde den i går, men kan göra en ny. Det är ingen dyr grej, men hon kanske blir glad"

Lina, du har gjort något i dag som jag/min familj och främst min mamma kommer minnas resten av våra liv. Jag kommer alltid vara dig tacksam för den gesten. I dag var dagen mamma mådde bra för första gången och ett hopp tändes i oss alla. Hon ligger förmodligen nu på Sahlgrenska i "sin sal 9" och ser någon slags symbolik i smycket som hänger på hennes telefon. För henne kommer det bli någon sorts "guardian grej" En främling gav henne den. För de flesta främlingar skulle min mamma vara obetydlig. Det borde finnas fler som dig.

Du skall ha all vår kärlek i dag! Tack för att det finns såna som du. Jag önskar min dotter får sådana egenskaper.

Mamma med hoppet tillbaka

Fyra ting som gjorde henne glad